När det talas om världens vinländer tänker vi lätt på Europa, Sydamerika, Australien eller kanske Sydafrika. Men faktum är att Kina håller på att vinna mark både som konsument och producent av kvalitetsviner, och det går i en rasande fart!

Kina är världens folkrikaste land med sina 1,4 miljarder invånare, och det är inte länge kvar tills Kina beräknas gå om USA som den största ekonomin i världen. Tack vare den allt intensivare globaliseringen och den enorma tillväxten detta medfört för landet, har det under det senaste decenniet vuxit fram en stor och mycket köpstark medelklass på över 150 miljoner människor, större än medelklassen i USA – och de börjar få smak för vin. Kina har redan en tid synts i exportsiffrorna, som visar att särskilt den franska exporten ökat explosionsartat. Både vanliga viner och dyra auktionsviner som Château Lafite Rothschild, Château Margaux, Château Latour, Château Haut-Brion Graves och Château Mouton-Rothschild har redan länge gått åt som smör i solsken i de finare kinesiska kretsarna, och kineserna kritiserades hårt av de franska vinbönderna för att köpa upp allt fler vingårdar särskilt i prestigefyllda Bordeaux. Också förfalskningsskandaler ägde rum, och producenter började slå sönder tomflaskorna som blev kvar efter en vinprovning, eftersom man inte kunde veta ifall de kanske skulle fyllas igen och dyka upp med nytt innehåll på marknaden.

Men alla har inte möjligheten att dricka toppviner, vilket lett till att intresset för inhemsk produktion ökat stadigt. Många utländska aktörer har vädrat morgonluft på denna nya marknad, och vinhus som Château Lafite Rothschild var ett av de första som gick in 2008 och investerade stort i vingårdsanläggningar i Shangdong, följt av Moët Hennessy och Remy Cointreau. Vindruvsvin är dock inget nytt under den kinesiska solen – vitis vinifera kom till Kina redan för mer än 2 000 år sedan under Handynastin via Centralasien, och spred sig geografiskt längs Sidenvägen, det nätverk av handelsvägar som förenade Kina med Europa. Mer allmänt att dricka vin blev det sedan under Tangdynastin (618–907 e kr), den på alla sätt mäktigaste och mest blomstrande dynastin i kinesisk historia. Det var dock först i slutet av 1800-talet, med ett ökande västerländskt inflytande, som vinproduktionen började växa. Det första moderna kinesiska vin­huset Changyu grundades år 1892 i Yantai, Shandong. Changyu introducerade över 120 sorters druvor från Tyskland, Österrike, Italien och Spanien, men sedan stod produktionen åter rätt stilla under en lång period, och började få verklig fart först efter Deng Xiaopings reformer i början av 1980-talet, som bland annat möjliggjorde import av utländska viner.

Vin i lyckans och maktens färg. I dag är Kina det sjätte största vinproducerande landet i världen, större än Sydafrika, Chile och Argentina, och står för 4,3 procent av världens totala vinproduktion. Ungefär 80 procent av allt vin som konsumeras är producerat i det egna landet, och man räknar med att Kina kommer att vara det näst mest vinkonsumerande landet i världen redan år 2020, säger Lenz Moser V, österrikisk vinproducent och konsulterande vinmakare för Château Changyu sedan år 2005. Han har jämfört Château Changyu med Château Musar, som för 30 år sedan satte Libanon på kartan som ett vinland att ta på allvar.

I dag är Kinas vinproduktion centrerad i provinserna Ning­xia (som ibland kallas för Kinas Napa Valley), Sichuan och Hebei. Provinserna har ett torrt klimat med upp till 3 000 solskenstimmar om året, jämfört med till exempel Bordeauxs 2 200, och ställvisa altituder på 1100 meter över havet, vilket medför varma dagar och svala nätter – förhållanden som många druvsorter frodas under. Kinas druvodling fokuserar mest på europeiska sorter, och vanligast är de röda Cabernet Sauvignon och Merlot, samt en del lokal ”Cabernet Gernischt”, som har spekulerats vara antingen en variant av Carmenere, eller en blandning av Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Över 90 procent av vinerna som dricks i Kina är röda, vilket delvis kan förklaras med den starka symboliska vikten av färgen röd, som är både lyckans och maktens färg. Det är inte ovanligt att lyckade affärsmöten förseglas med ett restaurangbesök där man skålar i rödvin och utbrister gānbēi!, vilket ordagrant betyder tom skål.

Linda Forssell text