Sjunkande medlemsantal och svårflörtade ungdomar är en utmaning för många föreningar. Forum frågade ordförande Katia Gustafsson från Niord, Pia Kåll från TFiF och Kenneth Jönsson från DIFF om föreningarnas framtid.

Vad kan föreningarna göra för att tackla medlemsflykten bland unga?

Pia Kåll (TFiF): ”Arbetslivet har förändrats. Föreningarnas uppgift är inte längre att ge service för medlemmar som jobbar på samma storbolag i 25 år. Nu har vi flera företagare som medlemmar och mera frivilligt eller ofrivilligt jobb­yte under karriären. Servicen behöver därför se helt annorlunda ut.”

Katia Gustafsson (Niord): ”Dessutom tänker ungdomar inte på jobbet på samma sätt som förr.  Deras attityd är att de klarar sig och de vill plocka den service de behöver i stället för att per automatik ha en tjänst som erbjuder allt. Vi vet att då personerna kommer in i det turbulenta arbetslivet är Niords och Finlands Ekonomers tjänster otroligt viktiga, men det är svårt att förstå vilka tjänster du behöver innan du själv kommit i kontakt med till exempel nedskärningar. Tidigare märkte man att ekonomin inverkade på medlemsantalet, men det gäller inte längre. Fastän landets ekonomi varit sämre de senaste åren har vi ändå tappat medlemmar och det här är ett nytt fenomen.”

Kenneth Jönsson (DIFF): ”I vår nya strategi har vi ett klart mål att DIFF:s medlemsantal ska växa med 10 procent. Om vi får 300 medlemmar till har vi möjlighet att använda pengar på ett annat sätt. Vi har ännu inte riktlinjerna klara för hur vi ska genomföra rekryteringen.”

Det gäller också att rikta sig till rätt grupp studerande.

Gustafsson: ”Nu riktar vi oss till dem som studerar första eller andra året, men det är egentligen åren tre, fyra och fem som är de viktigaste för medlemsrekrytering.”

Kåll: ”Om föreningen inte har fångat upp dem under de två sista studieåren tappar vi dem då de blir färdiga och är mitt inne i rumban med att hitta sin plats i arbetslivet och samtidigt bilda familj.”

Med vilka argument lockar ni nya medlemmar – såväl äldre som yngre?

Gustafsson: ”Niords slogan är nytta, nöje, nätverk. Nyttan för unga medlemmar är hjälp att komma igång med sin karriär, till exempel skriva cv och söka jobb. Via vår kompetensutveckling kan man fortsätta utbilda sig, även medan man jobbar. Vi har en väldigt bred målgrupp och ska erbjuda något för alla, även för dem som är mitt i karriären, är föräldralediga eller pensionärer.

Nätverk är otroligt viktiga i dag. Alla rekryterare säger att nätverk är nummer ett då du söker jobb. Arbetsmarknaden har förändrats helt och hållet under de senaste åren.

Nöje är inte längre fester, den tiden då ungdomarna ville ha fester eller gratis sprit är över.”

Kåll: ”På TFiF talar vi om lifelong learning, life­long belonging. Det gäller att hitta vår nya roll. TFiF var i tiderna en remissinstans för allt teknikrelaterat och alla lagförslag och stadgar gick på remiss till TFiF, men så har det har inte varit på flera årtionden. Det fanns också en tid då nöje var det som betonades mest, då medlemmarna samlades i TFiF-huset på Eriksgatan där det ordnades evenemang och där verksamhetsledaren fanns. I dagens läge gäller det för oss att reda ut vad och var medlemmarna vill att vi ska vara. Jag tror att vi behöver finnas där våra medlemmar finns, särskilt de medlemmar vi har svårt att fånga upp. Vi måste vara närvarande i Otnäs, gärna i samarbete med Teknologföreningen TF. Samtidigt för vi en aktiv diskussion med Aalto som återupplivar sin alumniverksamhet. Vad det betyder i praktiken är ännu oklart, det kan vara ett eget utrymme, en kontaktperson eller mera program där. Jag tror inte på att duplicera saker, utan på att bygga vidare tillsammans. I Åbo har vi redan ganska bra närvaro i studielivet, men vi kan stärka samarbetet med Kemistklubben och Åbo Akademi.

Vissa årligen återkommande fester fungerar bra, men enbart fester lockar inte folk. Det måste vara mera innehåll. Det som lockar unga medlemmar är exkursioner och företagsbesök, där de dels får träffa bolag de är intresserade av, dels lär känna människor.

TEK frågar medlemmarna fem år efter att de utexaminerats om utbildningen motsvarar arbetslivets krav. Över lag är diplomingenjörerna nöjda, men brister finns då det gäller hur man leder andra, tar hand om sig själv och jobbar i multi­nationella bolag. Föreningarna har stor kunskap och mycket program inom just de här områdena och därför är vi ett bra komplement till universiteten. Vi kan lära ut det man behöver kunna för att vara framgångsrik i arbetslivet.”

Vilken del av verksamheten är medlemmarna mest nöjda med?

Gustafsson: ”Programmet vi ordnar får bra feedback och närvaron är hög både på kurser i kompetensutveckling och på nätverks- och rekreationsprogram.”

Kåll: ”Företagsbesöken blir fullbokade på nolltid och även kultur och teater lockar. Utmaningen är att engagera medlemmarna. Det handlar inte om hur stort medlemsantal man har, utan hur många de aktiva medlemmarna är.  Frågan är hur man lyckas engagera alla åldersgrupper. Vi vill inte att de unga som går på ett evenemang ska få känslan av att det är en pensionärsklubb. Det är en balansgång då föreningen finns till för alla. Vi har en aktiv pensionärs­avdelning som träffas på lunch, och den verksamheten är också väldigt viktig.”

Mentorskapsprogrammen har också varit omtyckta både inom Niord och TFiF.

DIFF:s verksamhet skiljer sig en aning då föreningen även är ett fackförbund.

Jönsson: ”Diffarna är mest nöjda med den fackliga bevakningen. I vår enkät sade 95 procent av medlemmarna att de fackliga frågorna är viktigast och den sociala biten kom på plats nummer fem. I dag köper vi arbetstrygghetstjänsterna av vårt broderförbund Insinööriliitto, och det tror jag vi ska fortsätta göra. Samtidigt som den fackliga bevakningen är väldigt viktig för oss är det inget vi betonar då vi rekryterar nya medlemmar, för det är inte direkt något som lockar yngre medlemmar.”

Heidi Furu text

Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!

Dela: