Precis hemkommen från en kodarkonferens i Budapest, dit jag åkt för att ge en keynote om vår brist på innovationsambition, bläddrar jag i min mail och hittar ännu ett nyhetsbrev som andlöst berättar för mig om hur digitalisering är en megatrend som snart, riktigt snart, kommer att påverka allting. Suck.

Man skulle kanske tro att jag blivit härdad nog vid det här laget, men det stämmer inte. Tvärtom, snacket irriterar mig allt mer, framför allt för att det så väl visar på hur illa fenomenet förstås. Och för att jag undrar hur det kommer sig att i en tid där alla säger att förändringen är så snabb så sker utvecklingen uppenbart väldigt långsamt.

Det är nu över tjugo år sedan digitaliseringen kom igång: på allvar, på bred front, som revolution. Jag var en ung man när den första dot.com-boomen startade, och jag var aktivt engagerad i digitalisering även före detta. Under de tjugo-plus åren som följt har jag gång på gång fått höra människor konstatera att ”digitalisering, det kommer att bli en grej det”. Snart, liksom.

Påven är katolsk. Och på den vägen är det. Senast för ett par veckor sedan var jag med på ett seminarium där Bengt Holmström konstaterade att digitalisering, det är minsann en viktig megatrend som kommer att ha stora effekter på vår framtid. Bengt är en mycket god forskare, en väldigt intelligent människa, möjligen vår nästa nobelist, och på basen av den tid jag har haft tid att tala med honom, en riktigt trevlig karl. Dock kunde jag inte undertrycka en känsla av uppgivenhet blandad med irritation. Herrens år 2015, och fortfarande är digitalisering “en trend”, “på gång”, “snart på kommande”… Man blir så trött.

För digitalisering är inte alls på kommande. Den kommer inte att snart påverka allting. Den är inte framtidens melodi. Detta kunde jag också säga om ett antal andra saker, såsom globalisering, nätverk, hållbar utveckling, och eftersom vi nu räknar upp saker som redan är här och är självklarheter, fenomenet “pengar”. För precis som i alla dessa fall är digitaliseringen här, den påverkar redan allting, den är både gårdagens och dagens melodi lika mycket som den är framtidens.

Tautologi. Att säga att digitalisering är en ”viktig trend” är idag lite grann som att konstatera att syre är här för att stanna, eller att organisationsformen “företag” säkert har framtiden för sig (med skillnaden att vi teoretiskt kan tänka oss alternativ för det senare). Visst, det är sant, men huruvida utsagan är meningsfull är en annan femma. Det intressanta är kanske att fundera på hur det kommer sig att så många intelligenta människor insisterar på att tala om det hela som om det inte redan vore här?

En del av orsaken är att digitalisering är ett fenomen som samtidigt är högst konkret och extremt abstrakt. Tack vare detta kan förståsigpåare både äta kakan och ha den kvar. En hänvisning till digitalisering kommer givetvis att kännas hemvan och därmed icke hotfull för den breda publiken. Samtidigt vet ingen vart digitaliseringen kommer att leda oss, så en hänvisning till fenomenet gör det möjligt för en talare att antyda en spännande, ännu inte sedd framtid. Lagom vanlig, men potentiellt radikal, alltså. Alla begrepp är inte lika färdiga för alla eventualiteter.

Trivial. Samtidigt finns det givetvis en enorm banalitet i dylika utsagor. Eftersom digitalisering kan leda oss både hit och dit – från Tiananmen till Tinder, om man så vill – så är hänvisningar till digitalisering som “megatrend” fundamentalt tomma. Visst, klart att det kommer att spela en roll. Det kommer, trots allt, även kloaksystem att göra. Men vilken? Ingen vet, även om många vill ge sken av att de gör det.

Så låtom oss tala mindre om digitaliseringen. Den är här, den är given, den är viktig, men den är också självklar. Den behöver ej längre andäktigt medhåll, utan bör snarare ses som lika självklar som elektriciteten – som förresten också är en gigatrend.

Låtom oss snarare tala om vad vi gör med det hela, hur vi bygger en bättre värld, hur vi skapar mening med det hela. Digitaliseringen behöver varken mer PR eller fler middagstal. Vad den behöver är att bli sedd som en självklarhet, som kloaker, vatten och elektricitet.

Dela: